Draghundsporter

Draghundsport kallas internationellt för ”musher” eller ”mushing”, vilket ursprungligen kommer från det franska ordet ”marche”. Det är en sport som framförallt utövas av så kallade draghundar, det vill säga sådana raser som traditionellt har använts som slädhundar (som Siberian Husky, Alaskan Husky och europeisk slädhund) eller vagnshundar (till exempel sennenhundar). Tävlingar i sporten anordnas på alla nivåer, från klubbnivå upp till världsmästerskap, och i Sverige är de ansvariga organisationerna Svenska Draghundsportförbundet och Svenska Polarhundklubben.

Det finns ett flertal olika klasser och grenar inom draghundsport, närmare bestämt slädhundstil, nordisk stil, barmarkstil och dog-ski. I slädhundstil kör föraren en släde dragen av ett hundspann på antingen fyra, sex eller åtta hundar. Distanserna kan variera stort, då man tävlar i både sprint och distans. Sprintsträckorna kan vara mellan 5 och 25 kilometer långa, och distanstävlingarna kan vara i flera dagar, då man ofta kör upp till 100 kilometer om dagen och övernattar ute i naturen.

Inom nordisk stil åker föraren inte släde, utan skidor, och hunden är oftast fäst vid föraren med en lina. Ett annat alternativ är att hunden drar en pulka, som ska vara lastad med en vikt på 20 kilo. Det är vanligast att man bara tävlar med en hund, men det förekommer också hundspannstävlingar. Precis som inom de andra grenarna gäller det att åka en viss sträcka på kortast tid, och när det gäller utformningen av tävlingarna kan nordisk stil sägas likna vanliga längdskidåkningstävlingar – det förekommer masstart, jaktstart, stafett och orientering. Sträckan är vanligtvis mellan 5 och 25 kilometer.

Till skillnad från slädhundstil och nordisk stil utförs barmarkstil som namnet antyder på barmark, inte snö. Inom denna gren finns tre olika sätt att tävla: linlöpning, cykel (med en eller två hundar) eller hjulfordon (med mellan en och åtta hundar). Hjulfordonet ska vara en kärra med fyra hjul om man använder fler än två hundar i sitt spann, annars går det bra med en mindre vagn med tre hjul. Inom cyklingstävlingarna ska pedalerna på cykeln vara låsta – hunden drar med andra ord föraren utan någon tramphjälp från denne. Sträckorna inom linlöpning, cykel och hjulfordon är mellan tre och tio kilometer. Beroende på vilket väder det är när tävlingarna arrangeras kan detta bli en mycket smutsig sport, eftersom man inte har någon snö mellan hundarna och marken. Efter en draghundsportstävling kan det därför vara en bra idé att sätta sin hund i ett badkar för en rejäl avspolning.

Den sista hundsportgrenen, dog-ski, är fortfarande en ny gren. Det är en handikappidrott, där föraren dras av en hund i en vagn eller ett fordon som har konstruerats specifikt för förarens behov, beroende på hens funktionsnedsättning.

1280px-Dog_weight_pullYtterligare en gren som brukar räknas till draghundsporten är weight pulling. Inom weight pulling använder man framförallt de raser som brukar räknas som kamphundar. Sporten går ut på att hunden ska dra en vagn eller släde lastad med vikt en sträcka på 16 fot, vilket motsvarar 4,8 meter. Draget måste utföras inom en angiven tidsgräns för att det ska bli godkänt, och den hund som drar mest vikt i sin egen viktklass vinner. Sporten har sitt ursprung i guldruschens Amerika, då hundar användes för att dra last i terräng där man inte kunde använda hästar.

Förutom dessa mer renodlade sporter (som det anordnas tävlingar i) finns också ett arbetsprov som hör draghundsporten till. Det handlar om ett dragprov för sennenhundar, särskilda hundraser från Schweiz som traditionellt har använts som vagnshundar. I dragprovet ska hunden dra en vagn längs en hinderbana. Det är med andra ord ett test av hundens precision och skicklighet, snarare än dess hastighet och uthållighet, som i de andra draghundsporterna.

Leave a Reply